Det gick en gammal odalman

och sjöng på åkerjorden

Han bar en frökorg i sin hand,

och strödde mellan orden

för livets början och livets slut

sin nya fröskörd ut

Han gick från soluppgång

till soluppgång

Det var den sista dagens morgon

Jag stod som harens unge,

när han kom

Hur ångestfull jag var

inför hans vackra sång

Då tog han mig och satte

mig i korgen

och när jag somnat,

började han gå

Döden tänkte jag mig så

Avskedets stund för alltid har kommit,
solen har sänkt sina strålar i frid
Borta för alltid är Morfar som vi älskat,
borta från världens oro och strid
Saknad av många men mest av de sina
Leva Du skall uti minnenas led
Tyst är vår hälsning, sakta vi viska,
sov gott, kära morfar, vila i frid

Du Morfar och god sann vän
En saknad så stor, vi fattar ej detta än
Att Du ej längre finns i familjens skara
Din livskraft gick så sakta till ända
Ej längre till oss Du kan återvända
I vårt minne vi kommer att Dig bevara

Du Morfar och god sann vän
En saknad så stor, vi fattar ej detta än
Att Du ej längre finns i familjens skara
Din livskraft gick så sakta till ända
Ej längre till oss Du kan återvända
I vårt minne vi kommer att Dig bevara

Avskedets stund för alltid har kommit,
solen har sänkt sina strålar i frid
Borta för alltid är Morfar som vi älskat,
borta från världens oro och strid
Saknad av många men mest av de sina
Leva Du skall uti minnenas led
Tyst är vår hälsning, sakta vi viska,
sov gott, kära morfar, vila i frid


I minnet Du lever
Du finns alltid kvar
I minnet vi ser Dig
precis som Du var

Du Morfar och god sann vän
En saknad så stor, vi fattar ej detta än
Att Du ej längre finns i familjens skara
Din livskraft gick så sakta till ända
Ej längre till oss Du kan återvända
I vårt minne vi kommer att Dig bevara

Älskade morfar!
Jag saknar dig!
Tack för all kunskap du gett mig som jag har stor användning av i dag!
Kärlek genom allt!
Ditt barnbarn Louise