Krönika av Tomas Sjödin

I LÖRDAGS NATT, när min mamma hade somnat in för att aldrig mer vakna i denna värld, rullade jag ensam hem genom de mörka ådalsskogarna från Sollefteå sjukhus till Kramfors. Det är en sträcka på fyra mil och jag mötte bara tre bilar. Den nyplogade vägen kantades av höga, snötyngda granar som stod där likt tysta och högtidliga begravningsentreprenörer. Jag reste i det som kallas för vargtimmen.

Enligt överenskommelse väntade jag till gryningen med att väcka min bror. Jag smög in i hans rum, satte mig vid hans bädd och, så tyst jag kunde för att hans uppvaknande inte skulle bli alltför plötsligt, sa jag: Nu behöver du inte ampes för mamma längre.

Nej, ordet ampes är inte en felskrivning. Det är dialekt. Och i efterhand har jag tänkt så mycket på att jag just i detta ömtåliga ögonblick alldeles omedvetet plockade upp den ångermanländska dialekt som är mitt ursprungliga tungomål. Som andra dialekter har ångermanländskan sina egna ord. Besvärligt heter ommafallt, lite rädd heter otröjen, att hushålla med något kallas att hägde, för att nämna några exempel. Och så detta nästan helt omöjliga ord att hitta en motsvarighet i rikssvenskan för, ampes. Det handlar om ett slags oro, en oro man tar på sig för någon eller något. Att ampes är att ta ansvar, att vara vaksam åt ett särskilt håll. Ampes du för att det blir gjort? Kan du ampes för att dörren blir låst? Eller som denna gång, att någon ser till att allt det dagliga löper på och fungerar runt en människa som man har och vill ha ett ansvar för. Ungefär så. Kanske kan man säga att det rör sig om ett kärleksfullt bekymmer. Den sortens bekymmer kan det förvisso vara en lättnad att slippa, men den saknad som sitter ihop med det väger som regel tyngre. I just det här fallet oändligt mycket tyngre.

Någonstans i det häradet ligger betydelsen av det ord som kom först i kramforsgryningen den morgon då vårt liv just blivit påfallande tomt och olikt sig. Möjligen flöt ordet just den här natten upp för att det handlade om mamma, och att ordet förekommit nu och då i våra nästan dagliga telefonsamtal genom hela mitt liv. Dialekt har ett gott minne, man kan resa långt och vara borta länge, men när det svajar till i ens värld så är det som att de ursprungliga orden skakar loss. I ett givet läge finns de bara där. Min bror, som från sitt fönster ser till mammas hus, har tagit ett större och större ansvar för vår mamma i takt med att hennes behov av stöd har ökat. Och han har gjort det med det kärleksfulla ansvar som ryms i ordet ampes. Nu är det passandet ett avslutat kapitel. Det blir tomt utan det, tomt som det blir efter en förälder som levt länge och rikt, som alltid funnits där, som var färdig och allt annat vi brukar säga när en förälder spränger målsnöret. Eller för att låna ord av Göran Tunström: "När mammor dör, då förlorar man ett av väderstrecken".

Tomas Sjödin

Tomas föddes i Kramfors och växte upp inom pingströrelsen, där han senare verkade som pastor och förkunnare. Han har också arbetat med TV-produktion inom rörelsens bolag TV-Inter. Från mitten av 1990-talet har Sjödin dock varit verksam huvudsakligen som skribent och författare.

Sjödins skrivande, såväl böcker som krönikor i diverse tidningar och tidskrifter, är ofta självbiografiskt och har en tonvikt på vardagen. Som en röd tråd genom de självbiografiska böckerna finns livet med, och förlusten av, de båda sönerna med fortskridande hjärnsjukdomar. Sjödin återvänder inte sällan till författaren Birger Norman i sina böcker, inte minst i romandebuten Tusen olevda liv finns inom mig (2011).

Han var Sommarpratare 2004 och 2006 och Vinterpratare 2011, 2013, 2014, 2016 och 2018. Julen 2013 gästade Tomas Sjödin SVT:s julvärd Petra Mede[7] och våren 2013 medverkade han i SVT-programmet När livet vänder, med Anja Kontor. 2005 gjorde han debut som sångtextförfattare på albumet "Hemlängtan" i samarbete med Manna från Göteborg.

Sjödin är också känd från olika ekumeniska sammanhang där han ofta medverkat som föreläsare, inspiratör och förkunnare. Hans samarbete med biskop emeritus Martin Lönnebo i bland annat TV-gudstjänster och bok är en del av detta. Tomas Sjödin är sedan årsskiftet 2005-2006 anställd som pastor vid Smyrnakyrkan i Göteborg som är Sveriges näst största pingstförsamling.

Källa: Wikipedia