Detta är en minnessida för min Farfar, Kjell Daniel Eriksson, som lämnade oss Måndagen den 25 April 2011,
i en ålder av 67 år 1 månad och 18 dagar. Gud ville ha hem en av sina vackraste änglar.

- Ett verksamt liv har slocknat ut,
en flitig hand har domnat.
Din arbetsdag har nått sitt slut,
Och i fridfull ro du somnat,
Din kära stämma tystnat har.
Men vackert står ditt minne kvar.

Daniel föddes i Sösdala i Skåne 1944 den 7 mars. Familjen bestod av Daniel och åtta syskon.
Daniel var tredje barnet i ordningen, när han skulle tala om för sina äldre syskon vad han hette så sa han "Lillebo" som sedan blev hans tilltalsnamn Bosse genom hela livet. Bosse och hans familj flyttade till Everöd där Bosse gick i skolan, efter avslutade skolgång började han jobba i järnaffären i Everöd. Och därefter hade han skilda anställningar inom Handel.

Den 7 November 1969 hände något alldeles speciellt. Då träffades Bosse och Anita på dans på Kurhotellet i Tyringa och strax efter flyttade Bosse in till Anita i hennes lilla lägenhet.Bosse bytade arbete och blev husförsäljare. Han och Anita flyttade därefter in i sin egen villa i Vindslöv. Den 30 April 1971 förlovade sig Bosse och Anita.

Och den 24 Juli samma år stod bröllopet i Vinslövs kyrka.
1974 blev Bosse distriktchef för Hjältevadshus i Västra Sverige & familjen flyttade till till Skedalahed i Halmstad. Efter 4 år där, alltså 1978, gick flytten till Pianogatan i Laholm där familjen flyttade in i en nyrenoverad villa.

Med tiden blev huset på Pianogatan för stort och man köpte ett gammalt renoveringsobjekt från 1800-talet i Gamleby 1986. Bosse startade ett stort renoveringsarbete på fastigheten i samband med att han startat sitt eget byggföretag "Byggkonsulten D.Eriksson AB. År 1999 blev Bosse sjuk, och det konstaterades att han hade kol och detta innebar att han la ner firman och blev sjukpensionär. Man sålde huset på pianogatan och flyttade till en lägenhet på Mejramgången i Trädgårdsstaden där han och Anita bodde fram tills nu. Bosses stora intresse var att resa kors och tvärs över hela världen och se nya miljöer samt deras husvagn. Hans envishet övervann ofta hinder och trots hans svåra sjukdom var han alltid villig att hjälpa barn och barnbarn. Detta har på ett fint och känsligt sätt formulerats på detta vis ;

Från livet till döden var livet så kort. Så plötsligt du somnade från oss bort. Tack för att du älskat och velat oss väl. Tack för allt.
- Vårt sista farväl.

Från Sara med familj & Dan med familj.

Döden betyder ingenting. Jag har bara dragit mig
tillbaka till ett annat rum. Jag är jag och du är du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.

Nämn mig vid mitt vanliga familjära namn,
Tala till mig på samma sätt som du alltid brukade göra.
Ändra inte ditt tonfall. Håll sorgen borta från din röst.
Skratta tillsammans med mig, som vi alltid brukade
Skratta åt vardagens småting.

Var med mig. Le med mig. Tänk på mig. Bed för mig.
Låt mitt namn fortsätta vara en del av din vardag.
Livet betyder det samma, ingenting har skett som förändrar det.

Livet går vidare för att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.
Varför skulle du sluta tänka på mig,
för att du inte längre kan se mig.
Jag väntar på dig för en kort stund.
Alldeles i närheten.
Allt är bra.

Gråt ej vid min grav
Jag finns ej där
Jag finns i solens spegelblänk på havet
Jag finns i vindens lek över sädesfälten
Jag finns i höstens stilla regn
Jag finns i vintergatans stjärnehär
Och när du tidig morgon väcks att fågelkvitter är det min röst du hör
Så gråt ej vid min grav
Vi skall ses igen.