Gunnar Gylling
1924-02-14, Östergötland
2010-07-11, Östergötland
Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden
Han bar en frökorg i sin hand,
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut
Han gick från soluppgång
till soluppgång
Det var den sista dagens morgon
Jag stod som harens unge,
när han kom
Hur ångestfull jag var
inför hans vackra sång
Då tog han mig och satte
mig i korgen
och när jag somnat,
började han gå
Döden tänkte jag mig så
Avskedets stund för alltid har kommit,
solen har sänkt sina strålar i frid
Borta för alltid är Morfar som vi älskat,
borta från världens oro och strid
Saknad av många men mest av de sina
Leva Du skall uti minnenas led
Tyst är vår hälsning, sakta vi viska,
sov gott, kära morfar, vila i frid
Du Morfar och god sann vän
En saknad så stor, vi fattar ej detta än
Att Du ej längre finns i familjens skara
Din livskraft gick så sakta till ända
Ej längre till oss Du kan återvända
I vårt minne vi kommer att Dig bevara
Du Morfar och god sann vän
En saknad så stor, vi fattar ej detta än
Att Du ej längre finns i familjens skara
Din livskraft gick så sakta till ända
Ej längre till oss Du kan återvända
I vårt minne vi kommer att Dig bevara
Avskedets stund för alltid har kommit,
solen har sänkt sina strålar i frid
Borta för alltid är Morfar som vi älskat,
borta från världens oro och strid
Saknad av många men mest av de sina
Leva Du skall uti minnenas led
Tyst är vår hälsning, sakta vi viska,
sov gott, kära morfar, vila i frid
I minnet Du lever
Du finns alltid kvar
I minnet vi ser Dig
precis som Du var
Du Morfar och god sann vän
En saknad så stor, vi fattar ej detta än
Att Du ej längre finns i familjens skara
Din livskraft gick så sakta till ända
Ej längre till oss Du kan återvända
I vårt minne vi kommer att Dig bevara
Älskade morfar!
Jag saknar dig!
Tack för all kunskap du gett mig som jag har stor användning av i dag!
Kärlek genom allt!
Ditt barnbarn Louise
Det är dock fortfarande möjligt att uppdatera minnessidorna.