Begravningsmuseet i Ljungby

På begravningsmuseet i Ljungby visas allt från hur dödsfallet kungjordes till hur gravölet genomfördes. I små rumsmiljöer visar vi och berättar om död och begravning under två sekler. Vi vill på detta sätt bevara en stor kulturhistorisk skatt som speglar traditioner och riter som har förändrats starkt. Utöver funktionen av kulturhistoriskt intresse väcker ett besök också frågor och samtal kring det oundvikliga som vi alla någon gång ställs inför.

Ett kort utdrag ur en skrift ”Seder och bruk vid död och begravning” sammanställd av Ragnar Bengtsson, Angelstad:

När döden hade gjort sitt inträde, läste man helt stilla en bön, Fader vår och Välsignelsen, eller sjöng en psalm. Därefter vidtog en mängd sysslor som skulle utföras enligt gammal sed och tradition. Den döde fick inte ligga med öppna ögon eller öppen mun för då var ett nytt dödsfall att vänta, trodde man. Under hakan lades en bibel eller psalmbok och en sax, ofta så att de bildade ett kors. De skulle ligga där så länge den avlidne fanns ovan jord men fick ibland följa med i graven. Fönster, speglar och klockor täcktes över med vita lakan. Genast efter dödsfallet underrättade man släkt och grannar och sedan skulle det vara tyst i huset i åtminstone 36 timmar. Man skulle inte tala högt och absolut inte skratta åt något och inte heller fick några tillställningar förekomma i byn.